
Hemma möts jag av ett tomt kylskåp, och ett lika tomt skafferi. Just nu skulle jag inte ha något emot att ta ett dopp i sjön och slinka in i bastun igen.

Hemma möts jag av ett tomt kylskåp, och ett lika tomt skafferi. Just nu skulle jag inte ha något emot att ta ett dopp i sjön och slinka in i bastun igen.




Efter loppmarknaden i Jaffa så parkerade vi bilen någonstans mellan städerna som växt ihop till en stad. Utsikten är mot strandpromenaden i Tel aviv
Det vimlade av katter överallt, men... Jag tror vi gjorde rätt i att inte röra någon av dessa katter som förmodligen hade alla möjliga sjukdomar vi veka skandinaver inte tål.
Daniel street. Nedan en marknad någonstans i Tel aviv.


Vad som först såg ut som en kamerabutik visade sig vara enbart ett skyltfönster mellan två butiker.
Lunch på en kosher-pizzeria (lite längre bakom den bubbleblåsande kaninen).












Avslutningsvis satte vi oss på ett fik och åt glass med frukt, vår sista kväll i landet.

Det fanns en hel del målningar på de gamla riningshusen vid stranden, den övre verkar vara någon sorts Banksy-kopia.
Man brukar ju förknippa minibussar med att ha en massa plats i bilen. Detta visade sig vara en sanning med viss modifikation, visst kan man sitta många personer i den, men det sker på bekostnad av mer eller mindre allt bagageutrymme. Det gick in två väskor i bagaget, resten fick vi ha i passagerarutrymmet.




På vår färd besökte vi en druzmarknad i ytterligare en by, men syftet var att hitta en speciellt mönstrad bordsduk.
Tre kusiner.
Alla nybyggda bostäder i Israel måste ha ett bombsäkert rum, följaktligen har även alla lägenheter ett bombsäkert rum. Jag och toss sov i bombrummet.